Kan man lära sig lösa problem på ett effektivt sätt?

Vi löser alla ett otal problem varje dag. Vårt undermedvetna hjälper oss för det mesta att hitta rätt lösning utan att vi egentligen vet hur det går till. Vid större utmaningar och komplicerade problem behöver vi emellertid en struktur att hålla oss till för att hitta rätt lösning (till rätt problem). Vanliga fallgropar är att kasta sig in i en lösning på alltför lite eller t.o.m. på felaktig information. Om man har ofta återkommande problem sprids dessutom lätt en ”fixamentalitet” som kan vara mycket bedräglig. Den snabba ”fixa-lösningen” är oftast kortsiktig och löser oftast bara problemet temporärt eftersom grundorsaken till problemet finns kvar. Det blir lite som att tillfälligt plåstra om ett sår istället för att verkligen läka såret. I den bästa värld av problemlösning tar man även reda på orsaken till att såret uppstod och undanröjer orsaken så att nya sår inte uppstår.

Vid större problem finns ofta en massa känslor och kanske t.o.m. politik inblandat. I praktiken innebär detta att man ofta begränsar sig redan i definitionen av problemet. Man diskuterar helt enkelt bara de områden av problemet som är legitimt att prata om. Sådant som är obehagligt och generande döljer vi effektivt genom s.k. defensiva mönster. Konsekvensen blir att vi bara kan diskutera lösningar som är OK att prata om. Sannolikheten att effektivt lösa problemet blir mycket begränsad.

Större skandaler har ofta ett stort inslag av defensiva mönster som effektivt hindrar vettig lösning på problemet/problemen. Det är helt enkelt inte OK att beskriva problemets egenskaper och karaktär. Några exempel på kända problem med stort inslag av defensiva mönster är:

Glas i kyckling för några år sedan – Varför antog man så tidigt att problemet är av kriminell natur? Konsekvensen blev att andra möjliga orsaker exkluderades från diskussionen.
Nuvarande finanskris – Varför har vi i så liten grad tagit vara på kunskaperna efter den stora börskraschen i början på 1900-talet? Vi gör istället om flera kardinalfel som finns väl dokumenterade.
Energisnåla bilar – Varför tog vi ingen lärdom av oljekrisen i början av 70-talet? Vi tillverkar fortfarande stora bränsleslukande bilar. Ta t.ex. trenden med stora törstiga stadsjeepar som ingen egentligen behöver (trampade jag på någon öm tå nu)

Läsaren kan säkert hitta ett fler bra exempel på defensiva mönster som blockerat problemlösning.

Tillbaka till den ursprungliga frågan: Kan man lära sig effektiv problemlösning? Svaret är otvetydigt JA! Det finns många modeller för hur man strukturerar problemlösning. De flesta bygger på empirisk kunskap, t.ex. De Bono och Kepner Tregoe, där man modellerat duktiga problemlösare. Många olikheter finns men gemensamt är att man försöker beskriva problemet väl innan man ens börjar snegla på lösningar. Att lösa problem i grupp ger oftast bättre resultat om man har en struktur som gör att man kan undvika defensiva mönster. Gruppen kan bidra med olika erfarenheter och utmana obekväma områden. Vi använder gärna följande generiska process i problemlösning:

Situationsanalys – Ta beslut om vi överhuvudtaget har ett problem som skall lösas
Problemanalys – Beskriv och avgränsa problemet både tekniskt och emotionellt
Krav och önskemål på lösningen
Hitta alternativa lösningar (utan att värdera dem)
Prioritera alternativen med beslutsanalys
Planera för vald lösning

Man kan träna sig på att följa en sådan sekvens och ta tillvara på hela arbetsgruppens kunskaper och erfarenheter i problemlösningen utan att falla i ändlösa diskussioner om vems fel det egentligen var?

Författare

Bert Skagerberg

Denna artikel är skriven av Bert Skagerberg. Han är docent i kemometri och processanalytisk teknologi och har mer än 20 års erfarenhet av resultatstyrning och problemlösning från ledande befattningar inom privat industri.

Vi kan även tipsa om följande kurs:

Grundkurs i projektledning